Allhelgonahelgen – Minnets, ljusets och hoppets helg
Allhelgonahelgen blandas ofta ihop med Halloween, som först under de senaste decennierna fått genomslag i Sverige. Även om de delar vissa yttre inslag och firas ungefär samtidigt, har de två högtiderna helt olika ursprung, syfte och uttryckssätt.
Historik: Från helgonens dag till minneshelg
Alla helgons dag har rötter ända tillbaka till 800-talet, då 1 november blev en kristen högtidsdag till minne av kyrkans helgon – kallad Saints Day eller All Hallows (Allhelgonadagen). Denna tradition kom så småningom till Sverige, och år 1954 återinfördes firandet, även om 1 november idag inte längre är helgdag i almanackan.
I Sverige firas Alla helgons dag i stället på den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november, vilket innebär att datumet varierar från år till år. Dagen därefter, Alla själars dag, tillkom under 1100-talet, och är särskilt avsatt för att minnas och hedra alla avlidna nära och kära på kyrkogårdarna och i hemmen.
Traditioner och firande
Under Allhelgonahelgen är det tradition att besöka gravar och tända minnesljus för att hedra dem vi saknar. Kyrkogårdarna lyses upp av tusentals små ljus, som skapar en stämningsfull och vacker vy i höstmörkret. Det är vanligt att dekorera gravarna med vinterväxter, kransar och lyktor – både för att visa omsorg och skapa ett hoppfullt och trösterikt intryck mitt i årstidens mörker.
Många samlas tillsammans med familj och vänner för att minnas och samtala om dem som har gått bort. Att bläddra i fotoalbum, dela berättelser om de avlidnas liv och betydelse, och tända ljus på bordet till deras minne är stillsamma, men betydelsefulla traditioner – inte minst för barn, som på så sätt får en naturlig relation till släktens och familjens historia.
Se exempel på traditionsenliga minnen med bilder som Allhelgonaminnen, Krans och lykta samt vyer från kyrkogårdar och Humlebaek Kyrkogård i Danmark.
Syftet med Allhelgonahelgen
Grundidén med Allhelgonahelgen är att ge plats åt ljus, kärlek och hopp – att, i en annars mörk årstid, minnas de bortgångna med värme och respekt. Fler än någonsin besöker våra kyrkogårdar denna helg, och det har blivit en av årets största dagar både för kyrkobesök och eftertanke. Det är ett tillfälle att både sörja, samt glädjas åt de minnen och det arv våra nära och kära lämnat oss.
Tyvärr har det kommersiella firandet av Halloween, med sitt fokus på skräck, döden och det övernaturliga, delvis tagit över bilden av helgen. Men medan Halloween har rötter i keltisk folktro och förknippas med masker, "bus eller godis" och spöken, är Allhelgonahelgen en djupare, mer familjär och stillsam högtid.
Allhelgonahelgen och Halloween – skillnader i tradition och betydelse
| Egenskap | Allhelgonahelgen | Halloween |
|---|---|---|
| Ursprung | Kristen helg med början på 800-talet, tillägnad helgon & avlidna | Keltisk, förkristen tradition (Samhain) |
| Datum | Lördagen mellan 31 oktober och 6 november (Sverige) | 31 oktober |
| Innehåll | Minnesstund, tända ljus, gravbesök, stillhet, familjegemenskap | Utklädning, dörrknackning, bus och fest |
| Ton | Ljus, kärlek, hopp och saknad | Skräck, upptåg, död, det övernaturliga |
| Typ av firande | Familjärt och lugnt, ofta kyrkobesök | Lekfullt och kommersiellt |
Så kan vi minnas våra nära
Genom att föra vidare värmen i Allhelgonahelgens traditioner kan vi skapa en helg fylld av ljus och omtanke. Dekorera gärna gravar med vackra kransar och lyktor, och låt tända ljusen påminna oss om hoppet och livets skönhet – även i mörka tider. Skapa minnesstunder med barnen där ni tittar på bilder, delar berättelser, och tänder ljus för de som inte längre är med oss. Glöm inte att släcka levande ljus när ni är klara, för säkerhets skull.
Allhelgonahelgen är, och bör fortsätta vara, en helg för minne, eftertanke, och gemenskap. Genom att vårda dessa traditioner kan vi låta dem lysa starkare än alla spöken och gastar – och öppna rum för stilla glädje och tröst mitt i hösten.
