Västkustvinterns annorlunda ansikte
Denna besynnerliga "västkustvinter" har verkligen gjort sig påmind i år. Vi fick faktiskt först den 17 december lite frost här – inte ens så mycket att några växter alls blev skrämda. Istället blev det vi som blev förvånade, för nu har vi tvingat oss på de glatt blommande fuchsiorna och flyttat dem till vinterförvaringen! Så här såg det ut när vi hade gått lös på dem:
Fuchsior i december
Blommorna var fortfarande så vackra, så jag passade på att plocka några fina buketter innan allt det gröna fick gå till komposten. Vår milda vinter här på västkusten gör det ofta möjligt att ha blommande fuchsior långt in i december, något som kan kännas smått otroligt för de som bor i kallare delar av landet.
Krans till dörren
Samtidigt har tiden nu kommit att hänga upp en krans även på ytterdörren. Att binda egna kransar har blivit ett av mina favoritpyssel varje vinter, och varje år provar jag gärna nya varianter med olika kvistar från trädgården. Buxbom och en är klassiska material, men under åren har jag experimenterat med kvistar av till exempel himalajatall, oregongran, silvergran, hiba, benved, mahonia, järnek, tuja, cypress och förstås en. Nästan alla typer av vintergröna kvistar går att använda, bara de är väl förvedade så att de håller sig fina länge. Ett tips är att spraya kransen med lite vatten då och då om den hänger så att det inte kan regna på den naturligt.
Adventskrans till bordet
Inför första advent brukar jag också göra en adventskrans till bordet inomhus av vintergröna trädgårdskvistar. Jag har hittat en sådan där fin porslinkrans med ljushållare och hål för att sticka in kvistar i ett vattenmagasin – en sorts vas med ljushållare. Så länge man kommer ihåg att fylla på vatten då och då, klarar sig kransen och håller sig vacker långt fram på nyåret.
Naturen bjuder på överraskningar
Så här på västkusten blir vintern ofta både mild och ombytlig, och gör att trädgårdssäsongen kan dra ut på tiden på oväntade sätt. Det ger möjlighet till både sena blomsterbuketter och kreativa kransar ända in i julen – så länge naturen själv vill vara med på noterna!
